www.smot.se använder sig av cookies (kakor). Genom att fortsätta på webbplatsen godkänner du användandet av cookies. Läs mer om cookies. Stäng

Tengstrand spelar Beethoven

Musik
Spelperiod: 02 sep - 02 sep |
Ingår i: Ditt valDitt val SöndagssymfoniSöndagssymfoni

Tengstrand spelar Beethoven

Säsongsstart med musik av världens mest spelade kompositör. Den småländske stjärnpianisten Per Tengstrand, Jönköpings Sinfonietta och chefsdirigenten Christian von Gehren presenterar Beethovens poetiska Pianokonsert nr 4 och hjältesymfonin Eroica, ursprungligen en hyllning till Napoleon Bonaparte.

Speltid 140 minuter inklusive paus

Program

Max Reger Eine Lustspielouvertüre
Ludwig van Beethoven Pianokonsert nr 4
Ludwig van Beethoven Symfoni nr 3 "Eroica"

Medverkande

Jönköpings Sinfonietta
Dirigent Christian von Gehren
Solist Per Tengstrand

Introduktion 45 minuter före

Introduktion 45 minuter före

Verkskommentarer

Max Reger (1873-1916) - Eine Lustspielouvertüre op 120 

Max Reger fick arbeta hårt för att nå berömmelsen. Han hade skrivit oräkneliga småstycken för att tillfredsställa sin förläggares behov av lättsålda noter – men även i dessa visade han sin mästerliga hantverksskicklighet. Länge hade han arbetat i skymundan i den jäsande musikstaden München, men han hade inte för avsikt att förbli i denna skugga utan hade redan som artonåring drömt om att skriva stor dramatisk, symfonisk musik, men det dröjde till strax efter sekelskiftet innan han vågade skriva stora orkesterverk. Han hade då redan komponerat omkring 100 opus, och kände luft under vingarna i samma takt som omgivningen började erkänna hans kapacitet. Han hade just tilldelats ett hedersdoktorat och erbjöds en professur i Leipzig. I mars 1908 valdes han in som ledamot i Kungliga Musikaliska akademien i Stockholm.

1911 komponerade han en Lustspelsuvertyr som uruppfördes i Köln i november samma år. Man vet inte om Reger haft något speciellt lustspel i tankarna, eller om han bara ville skriva ett underhållande stycke. I alla fall tyckte han själv att detta sju minuter långa verk var ”väldigt, väldigt rolig” musik, och det kan man väl hålla med om. 

Ludwig van Beethoven (1770-1827) - Pianokonsert nr 4 G-dur op 58: Allegro moderato, Andante con moto, Rondo: Vivace 

Trots att Beethoven i Wien främst blev känd som pianist, och att han komponerade många verk som han kunde visa upp sig i, så blev det sex år mellan den tredje (1800) och fjärde pianokonserten (1806).

Dessa år var fyllda av hårt arbete och omskakande personliga upplevelser. Han var mycket orolig över sin försämrade hörsel, och oroade sig över sin brorsons utveckling. Hans förtvivlan resulterade i självmordstankar, och i det berömda brev han skrev i sin bostad i Heiligenstadt, där han tar avsked från livet. När krisen övervunnits bestämde han sig 1802 för att ”viga mitt liv och min musik åt mänskligheten”.

Under dessa år skrev han fjärde och femte symfonierna, andra versionen av operan Fidelio, Waldstein- och Appassionatasonaten, Rasumovskijkvartetterna och mycket annat som förde hans skapande framåt. Han befann sig på höjden av sitt skapande. Redan 1804 hade han börjat skissa på den fjärde pianokonserten, och i början av 1806 satte arbetet igång på allvar.

Fjärde pianokonserten blev hans mest lyriska och personligt innerliga konsert. Detta är ett verk där känsligt finsnickeri dominerar. Genom att mot alla regler låta solisten ensam inleda, och sedan låta orkestern upprepa huvudtemat svagt i pianissimo, förvirrade han åhörarna så att de fann musiken mycket egendomlig. Dessutom tycks musiken fortsätta på ett oordnat och improviserat sätt som satte alla regler ur spel.

Konserten tillägnades hans nådige elev och mecenat, ärkehertig Rudolph, och kom bara att spelas två gånger i Wien under tonsättarens levnad: det privata uruppförandet hos furst Lobkowitz i mars 1807 och offentligt i december 1808, vid den berömda konsert då även symfonierna nr 5 och 6 framfördes, samt den stora körfantasin op 80, satser ur C-durmässan och konsertarian Ah Perfido!. Beethoven spelade själv solostämman och samtida vittnesbörd vet berätta att han spelade med stor impulsivitet och snabbhet.

Första satsen är den mest omfångsrika och här grundläggs konsertens drömmande karaktär. Den långsamma satsen är en kamp mellan ett försiktigt pianospel och en stark stråkorkester. Det vänliga pianot lyckas dämpa den fientliga orkestern och i en glad och strålande final kan pianot fira segern när slutligen pukor och trumpeter aktiveras.

Ludwig van Beethoven (1770-1827) - Symfoni nr 3 ”Eroica” Ess-dur op 55: Allegro con brio, Marcia funèbre: Adagio assai, Scherzo: Allegro vivace - Trio, Finale: Allegro molto - Poco Andante - Presto

Få verk i musikhistorien är omgärdade av så många legender som Beethovens tredje symfoni, den så kallade Erocia-symfonin. En del stannar vid att vara just anekdoter, men det lär stå utom all tvekan att tonsättaren verkligen hade komponerat sin symfoni som en hyllning till Napoleon, som då var förste konsul. Till sin förläggare skrev tonsättaren ett brev den 26 augusti 1804: ”… en ny stor symfoni … egentligen betitlad Bonaparte …” Spåren efter denna beteckning kan man ännu upptäcka på handskriften.

Att Beethoven skulle ha rivit sönder detta titelblad styrks av eleven Ferdinand Ries vittnesmål: ”Både jag och många andra av hans vänner har sett denna symfoni ligga på hans bord, vackert renskriven i partitur, och på vars titelblad ordet Bonaparte stod längst upp, och längst ned stod det Luigi van Beet­hoven, men i övrigt intet ord. Jag var den förste som meddelade honom att Bonaparte hade utropat sig till kejsare, varpå han råkade i raseri och utropade: ’Är då inte heller han något annat än en vanlig människa! Nu ska också han trampa alla mänskliga rättigheter under fötterna, bara för att tillfredsställa sin egen ärelystnad; bli en tyrann!’ Beethoven gick fram till bordet, fattade titelbladet upptill, rev bort det helt och kastade det på golvet. Första sidan skrevs om och nu erhöll symfonin titeln Sinfonia eroica.”

Jämförd med de två föregående symfonierna har vi med den tredje kommit in i en helt ny värld, trots att endast något år skiljer dem åt i tid. ”Jag känner mig inte tillfreds med mina arbeten hittills. Från och med nu tänker jag slå in på en ny väg”, skrev Beethoven i ett brev 1802, och Eroica (fullbordad 1804) är ett av de första tecknen på att han lyckats i sina intentioner. Tonsättaren behärskar nu materialet och tekniken så fulländat att han vågar ta sig stora friheter, slå sönder den vedertagna sonatformen och ge sig ut på upptäcktsfärder. Man har (i onödan) spekulerat över sorgmarschens placering (före ett glatt scherzo!), varför han i finalen citerar en melodi som han även använde i en simpel kontradans, i scenmusiken till Prometheus och i pianovariationerna op 35 – och varför sorgetemat återkommer mot symfonins slut.

Beethoven hade nu nått ett stadium där hans musik kommit fram till en personlig bekännelse. Han har skrivit ett monument av grandios arkitektonisk resning, där uttrycksbehovet krävde nya uttrycksmedel. Detta var tankar lika nya och revolutionerande som Napoleons krigskonst – något som den självmedvetne tonsättaren själv påpekade. Samtiden var oförberedd på denna massiva manifestation och fann symfonin vara ett oskönt tecken på originalitetsjäkt.

Beethovens tredje symfoni urupp­fördes med tonsättaren själv som dirigent i Wien den 7 april 1805, och har därefter hört till symfoniorkestrarnas mest upp­skattade mästerverk.

text: Stig Jacobsson

Medverkande

Dirigent

Solist

Ensemble

Jönköpings Sinfonietta

Jönköpings Sinfonietta

Orkestern bildades 1988 och rör sig i ett stort område, både konstnärligt och geografiskt. Kulturhuset Spira är den fasta spelplatsen men orkestern spelar också regelbundet i konsertlokaler, kyrkor och skolor i Jönköpings län och andra delar av Sverige.

Relaterade artiklar

Jönköpings Sinfonietta
Musik
Artikel

Jönköpings Sinfonietta framför ny svensk orkestermusik

Fredag 27 april framför Jönköpings Sinfonietta och chefsdirigenten Christian von Gehren tio nya orkesterverk i samband m...

Musik
Artikel

Stjärndirigenten som jobbpendlar mellan Jönköping och Tyskland

Söndag 8 oktober gör den tyske stjärndirigenten Christian von Gehren sin första konsert som chefdirigent för Jönköpings...

Himmel och jord kommer att skälva
Musik
Artikel

Konversationer vid klaviaturen

För vår Artist in Residence Per Tengstrand har det muntliga berättandet alltid varit en naturlig del av konserterna. Und...

Artikel

Kulturminister Alice Bah Kuhnke besökte Spira

Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) är på tvådagarsbesök i länet och tog under torsdagen chansen till ru...

On the town
Musikal
Artikel

On the Town - från Broadway, Hollywood och West End till Kulturhuset Spira

22 september 2018 är det Skandinavienpremiär för On the Town – en dansmusikal som på flera sätt räknas till en av Broadw...

Unga Spira
Artikel

O vad det låter bra i radio

Hör sångarna Oskar Sundling Wallin, Anna-Hanna Rosengren och Ulrik Spjut och regissören Mia Ringblom Hjertnér berätta me...