Nyskriven musik gör Bortbytingen unik

Artikel

Riksspelman Anders Löfberg gör Freja Musikteater sällskap på scen i Selma Lagerlöfs klassiker. Med sig har han musik han komponerat direkt för gruppen.

Egna erfarenheter av utanförskap vävs in i Selma Lagerlöfs berättelse Bortbytingen från 1915, när Freja Musikteater ger den sin egen touch 2022. Det blir en innerlig uppsättning om det viktigaste av allt: att vara och förbli en hygglig människa.

 

Elektroniska effekter

Tack vare bidrag från Kulturrådet får gruppen för första gången arbeta med ny musik – komponerad för hela deras föreställning. Bakom noterna ligger riksspelman Anders Löfberg.

– Det känns spännande! Jag har mest spelat och komponerat till mer renodlade dansföreställningar tidigare. Det ska bli kul att se vart musiken tar oss och vad den gör med gruppen, säger Anders.

Anders Löfberg är folkmusiker i grunden. Till föreställningen har han försökt arbeta fram passande melodier, som för handlingen framåt.

– Jag gillar också att jobba med rytmer och ljudlandskap. På scenen kommer jag att spela cello och fiol och använda mig av elektronisk utrustning, som loopedaler och effekter. Hanna Schön kommer även att spela ihop med mig. Hon är ju förutom en fantastisk skådespelare även en duktig spelman på fiol!

 

”Verkligen lyxigt”

Anders Löfberg är född i Fagerhult och utbildad på Kungl. Musikhögskolan. Han är i dag en trendsättande cellist, traditionsbärare på fiol och en nyskapande kompositör. Att arbeta från grunden tillsammans med en sådan inspiratör är underbart, menar Bortbytingens regissör, Sanna Holmgren Jonsson.

– Att med våra respektive kompetenser få lägga ihop byggstenarna och sammanföra kreativa idéer till en gemensam form, det är verkligen ett glädjefyllt och utvecklande arbete, säger Sanna.

Anders Löfberg började att spela teatermusik hos Västanå teater, där den var ett självklart inslag. Så är det inte överallt.

– Så det känns verkligen lyxigt att ha det här, både som utövare och för publiken. Livemusik tillför en dimension till – minst!

 

Text: Nina Marjavaara