"Melancholia slår an en urrädsla i mig"

Artikel

De vill få publiken att föreställa sig undergången – i Spiras unika storsatsning Melancholia. Vi frågade regissörerna Gabriel Widing och Jesper Mases Berglund varför det?

Melancholia heter planeten som är på väg att krocka med jorden i den omdiskuterade, danske filmskaparen Lars von Triers verk från 2011. På Kulturhuset Spira håller Melancholia på att bli en teaterföreställning, med premiär 23 mars.

Regissören Jesper Mases Berglund har arbetat med pjäsen i två år. Han använder tre olika teaterformer för att publiken ska komma så nära upplevelsen (av undergången) som möjligt – en upplevelse de flesta normalt vill hålla ifrån sig.

De tre akterna utspelar sig fysiskt i olika rum i Spira.

– Som publik förändrar man position i förhållande till verket, flera gånger. Man börjar mitt inne i berättelsen på en bröllopsfest för att sedan vandra omkring i en mer psykologisk värld, för att till sist komma in i en mer traditionell teaterform, säger Jesper.

I filmförlagan gör Kirsten Dunst huvudrollen som den deprimerade Justine, i Spira spelad av Sanna Ingermaa Nilsson. I en biroll syns här Stefan Sauk som Justines krävande chef – närvarande på hennes bröllop på länk.

Vad är det som fascinerar dig med den här berättelsen?

– För mig var Melancholia väldigt länge ett mysterium som verk. Jag behövde dyrka upp Melancholia. Den är fascinerande rent dramaturgiskt men jag tror också den slår an en slags urrädsla i mig som människa. Samtidigt som jag tycker den är hisnande vacker och dessutom ganska komisk i sina lägen. Den har så mycket och det tycker jag är fantastiskt, säger Jesper Mases Berglund.

Kosmos utan oss

Han är 42 år och bor i Stockholm. Utbildade sig på Stockholms Dramatiska högskola och regisserade 2016 Gertrudes möhippa på Dramaten, en fem timmar lång interaktivt uppsättning med Arja Saijonmaa i huvudrollen.

I Melancholia vill Jesper, tillsammans med Gabriel Widing (deltagarregi) och resten av teamet, utforska vad det för med sig att vi tycks förvissade om att vi lever i ”den yttersta tiden”.

Ur idépresentationen:

”Hur är det att leva i en ständig känsla av att undergångens tid är här? Är det inbyggt i människan att hysa den känslan? Hur förhåller vi oss till att livet på jorden utrotats minst fem gånger tidigare? Vilka är vi som betraktar vår existens så självklar att vi inte kan tänka oss ett kosmos utan oss? Om den sista tiden för sapiens verkligen är här, vad är då värt att leva för?”        

 Varför tycker du att vi ska tänka mer på undergången?

– Jag kan inte öppna en tidning utan att bli påmind om en känsla av att vi står inför något slags hot. Klimatkris, radikalisering, populism som skapar klyftor mellan människor. En form av muller därute som många av oss lever med. Melancholia handlar inte om undergång, utan om känslan av en förestående undergång. Den tycker jag är intressant. Det är naturligtvis inte bara i vår tid vi har känt de här känslorna, eller som de här strömningarna har funnits i samhället. Kanske är det lika gammalt som människan självt? Vi är ju trots allt dödliga varelser, säger Jesper Mases Berglund.

Föreställningen är en storsatsning i kulturhuset med bland annat över 40 aktörer på scen, inklusive musikerna från Jönköpings Sinfonietta. Dessutom är publiken delaktig.

”Var inte nervös”

Gabriel Widing, också från Stockholm, har som roll att få de som kommer att känna sig inbjudna och röra sig med i föreställningen. Under första akten deltar publiken till exempel i bröllopets bönlotteri och bjuds upp till brudvalsen.

Vad är klurigast för dig att få till?

– Det är en utmaning att arbeta på alla våningsplan i det här huset. Att tänka sig in i hur publiken ska röra sig genom Spira, säger Gabriel Widing.

Om jag som publik blir lite blyg nu, hur ska jag tänka?

– Jag tycker absolut inte att man ska vara nervös. Det är bara att komma hit och hänga på. Det är inte så att man behöver improvisera eller hitta på något själv eller har repliker, utan mer situationer som vi bjuder in publiken till.

Blir vittnen

Gabriel Widing tror att delaktigheten förstärker temat.

– Jag tänker att vi i Melancholia kommer att komma närmare den konstnärliga och estetiska upplevelsen än i andra teaterföreställningar, väldigt inpå livet på de här karaktärerna, säger Gabriel.

Jesper Mases Berglund håller med. Regissörens förhoppning är att publiken i sista akten, sittande i Teatersalongen, blir mer av ”ett vittne” än en passiv åskådare. Tack vare uppbyggnaden.

– Publikens närvaro har en alldeles egen betydelse i den här pjäsen, säger Jesper.

Lite drygt en vecka kvar till premiär börjar nu det mesta att falla på plats. Över Teatersalongens svarta scen hänger en rökfylld planet, redo att förinta oss alla.

  • Uppdaterad2019-03-13 15:48
  • Ansvarig

Relaterade artiklar

Teater
Artikel

Klassiker med klös i

Katt på hett plåttak räknas som en av de stora amerikanska klassikerna. Intriger, familjehemligheter och känslostormar ä...

Teater
Artikel

ING-MARIE CARLSSON OM ROLLEN SOM ROSA TANT

Hon har gjort nästan allt man kan göra som skådespelare. Men aldrig en monolog – förrän nu. I vår ger sig Ing-Marie Carl...

Musikal
Artikel

Succémusikalen Så som i himmelen spelas på Kulturhuset Spira 2025

Hösten 2025 gör Kulturhuset Spira en egen uppsättning av succémusikalen ”Så som i himmelen”, som bygger på Kay Pollaks f...

Musikal
Artikel

Smuts och trip-hoppiga beats tonsätter ny musikal

En av höstens stora satsningar på Kulturhuset Spia heter Alla Skriker, Ingen Hör, en musikal om en mer eller mindre dysf...