Han lockar skratt ur John Bauers mörker

Artikel

Jonas Valfridsson, 38, har komponerat ett sexsatsigt verk för kör och orkester till John Bauers minne. Nu uruppförs John Bauer-svit 1918 i Kulturhuset Spira – 100 år efter Bauers död, och vi fick ett försnack med upphovsmannen om klimathot, trollmarscher och tacksamhet.

Tonsättaren Jonas Valfridsson föddes 1980 i John Bauers hemstad Jönköping. Här har de flesta en särskild känsla för konstnären, men även för hans fru Ester och parets lille son Putte, grundad i vetskapen om familjens grymma död i en båtolycka på Vättern, 1918. Förstås också grundad i kärleken till Bauers bildkonst – hans vitt spridda troll och väsen.

Hur såg din relation till Bauer ut innan ditt arbete med orkesterverket och hur har den förändrats?

Framförallt att Bauers sagovärld var grymmare än vad jag mindes den. Barnsagor idag innehåller knappt något ondskefullt eller läskigt, och skulle något ändå vara otäckt så blir allt frid och fröjd redan på nästa sida. Bauers natur är inte snäll och god på det sättet, den är precis så grym och nyckfull som naturen i verkligheten kan vara. Med dagens klimathot i åtanke så känns Bauers natur mer ärligt gestaltad, jag är livrädd för hur naturen kan komma att hämnas på oss för den behandling vi nu ger den, säger Jonas Valfridsson.

John Bauer-svit 1918 är över 40 minuter långt och det mest omfattande verk du skrivit hittills, vilka särskilda krav har det ställt på dig som kompositör?

Framförallt en väldigt stor arbetsinsats - det tog mig bortåt två år att komponera allt så som jag ville ha det, och då har jag ändå kasserat eller arkiverat stora mängder material som inte fick plats. En del av det kunde användas på annat håll, exempelvis sagan om ”Svanhamnen” som blev till en liten konsert för fagott och stråkar vilken gjordes av Musica Vitae i Växjö.

Du har inspirerats av tiden då John Bauer själv verkade – vad har du tagit fasta på och vad har du adderat från samtiden/dig själv? Beskriv ljudbilden!
Det tidiga nittonhundratalet gav oss många av de storslagna kör- och orkesterverk som idag hör till den klassiska musikens kanon. Holst ”Planeterna” är från den tiden, likaså Ravels ”Daphnis och Clouë”, Debussys ”La Mer", Stravinskijs baletter… De klangerna kom att bli omoderna inom konstmusiken men fortsatte sitt liv inom filmusiken, och det kommer förmodligen få många att associera den här musiken just till filmusik. 

Bauers figurer finns med i satsernas titlar, som Tuvstarr och älvorna vid Skogmossebo, Vill-Vallareman och de fyra stortrollen och Trollritten. Men själv komponerar han inte narrativt, menar Jonas Valfridsson.

Jag vill inte ”berätta” sagan med musiken. Snarare jobbar jag mer som en improviserande jazzmusiker där den här typen av klang ligger som grund för mina utvikningar, tillägg och kommentarer. Jag vill inte att det ska låta som att detta är skrivet 1918 – det ska låta som en modern läsning av den tidens musik.

Om vi tar en karaktär som den undersköna Tuvstarr – hur har du jobbat med henne? Beskriv din tankegång!

Bauer verkade i en tid där man var mer kategorisk i gestaltningen – Det Goda är blont och vackert, Det Onda fult och vanställt, på ett ungefär. Även om jag inte skyr det vackra på något sätt så har jag tillåtit mig att vara lite mer lekfull i gestaltningen. I bröllopsvalsen mellan Agneta och Sjökungen har jag tagit fasta på den förmodat komiska situation som borde ha uppstått i kulturkrocken mellan sjökung och prinsessa, därtill att dansen skulle ske under vatten. Vill-Vallareman och stortrollen ”marscherar” i triumf i slutet av sagan, och jag föreställer mig där att troll kan ha vissa svårigheter med att marschera helt i takt. Vad gäller Tuvstarr så är min musik hämtad från där hon träffar älvorna på mossen, och de är inte alls så änglalika och gulliga som man kan tro. De är för övrigt inte ens omnämnda som varken kvinnor eller män i sagan, vilket gav lite mer kreativt utrymme i körsatsen.

Vilka instrument är tongivande, i den här konserten? Solister?

Jag har en tendens att orkestrera luftigt och lätt, så mycket hamnar hos träblåset och stråket. Bleckblås och slagverk är ganska sparsamt förkommande, jag är ganska subtil och lågmäld på så sätt.

I fjärde satsen, "Agneta och Sjökungen", blir det ett litet concertino för klarinett- och violinsolo, avslöjar Jonas Valfridsson.

 Agneta är klarinetten och Sjökungen (Näcken) givetvis fiolen. Inspirationen kom här från Gåsmors sagors "Skönheten och Odjuret” (1911) där Ravel använder klarinett och kontrafagott som solister (gissa vem som är vem?).

 SVF-kören och Jönköping Kammarkör medverkar i uruppförandet i Spira den 4 november, varför skrev du in körer och vad blir deras roll?

Jag ville gärna att det skulle anknyta till det tidiga 1900-talet genom att använda ordlös kör till orkestersatsen, och så hade jag ”Tuvstarr och Älvorna” i bakhuvudet när jag började tjata om att få tillgång till kör. Därtill blir det en visuell effekt med extra folk på scen, värdig ett 100-årsjubileum.

Du har uppmärksammats och prisats, även internationellt, för tidigare verk – vad tror du om potentialen för John Bauer-svit 1918 att flyga över världen?

Jag är väldigt tacksam för att Jönköping anförtror mig att skriva något så här omfattande, det hör inte till vanligheterna att man låter samtida tonsättare få mer än 10-15 minuter i programmet. Jag har lagt ner ett väldigt stort arbete i detta och hoppas jag ger publiken något tillbaka i och med det stora förtroendet.

Förutom nu Jönköpings Sinfonietta kommer även Norrköpings symfoniorkester att spela verket nästa år och Jonas Valfridsson håller tummarna för en skivinspelning.

 

För biljetter till uruppförandet i Jönköping klicka här

Programmet i sin helhet, den 4 november:

Bo Linde En munter ouvertyr 
Camille Saint-Saëns Symfoni i A-dur 
Frederick Delius Two pieces for small orchestra (On hearing the first cuckoo in spring, Summer night on the river) 
Jonas Valfridsson John Bauer-svit 1918

Biografi i urval:

Jonas Valfridsson, som började som rock- och jazzgitarrist, har en magisterexamen i komposition och har studerat vid Gotlands Tonsättarskola, Musikhögskolan i Göteborg, Conservatoire National Supérieur de Musique et Danse i Paris samt Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Bland hans lärare kan nämnas Ole Lützow-Holm, Åke Parmerud, Pär Lindgren och Marco Stroppa. Valfridsson fick sitt internationella genombrott som 26-åring då orkesterverket In Killing Fields Sweet Butterfly Ascend (2005) tilldelades Toru Takemitsu Award och uruppfördes av Tokyofilharmonikerna.

Fakta:

Jonas Valfridssons John Bauer-svit 1918 uruppförs av Jönköpings Sinfonietta på Kulturhuset Spira den 4 november 2018. Verket är en beställning från Smålands Musik & Teater och Norrköpings Symfoniorkester. Det uppförs i samband med att man uppmärksammar att det i november är 100 år sedan bildkonstnären John Bauer omkom på Vättern.

  • Uppdaterad2018-10-16 13:30
  • Ansvarig

Relaterade artiklar

Musik
Artikel

Johannes sätter tonen för musiken

Johannes Gustavsson är ny konstnärlig ledare och chefsdirigent för Jönköpings Sinfonietta sedan oktober 2023. Han ser fr...

Musik
Artikel

Hallå där Viktoria Tolstoy

En av Skandinaviens främsta vokalister berättar om konserten med Jönköpings Sinfonietta 15 mars 2024.

Musik
Artikel

Med full fart och sprittande energi

Hon komponerar för att koppla av. Han har en ständigt pågående konsert i sitt huvud. Tillsammans garanterar paret maxima...