Jonas Valfridsson: Tonsättare med småländskt hjärta

Han började som gitarrist under uppväxten i Jönköping, men upptäckte att han hellre ville skapa musik än bli virtuos på ett enskilt instrument. Numera är Jonas Valfridsson en av landets mest anlitade tonsättare, och högaktuell som Composer in Residence på Kulturhuset Spira.

Jonas geografiska rötter har återspeglats i flera av hans kompositioner de senaste åren. 2018, 100 år efter Bauers död, uruppfördes hans verk John Bauer Suite 1918 av Jönköpings Sinfonietta och Jönköpings Kammarkör. Och under säsongen 2023-2024 spelas hans musik regelbundet i Spiras konsertsal. Under våren väntar bland annat ett nytt framförande av Bauer-sviten med orkester och kör, samt uruppförandet av Árit som Jonas skriver för Sinfoniettan och operasångaren Rickard Söderberg – säsongens Artist in Residence. – Musiken i Árit är en gestaltning av Rickards texter, som handlar om årstidernas förlopp och naturens ständiga transformation. Utgångspunkten finns i den svenska naturromantiken med mycket naturidyll, men med en modern twist, säger Jonas Valfridsson.

Undervisar Jönköpingselever i komposition

Parallellt med uppdraget på Spira gästspelar Jonas på Per Brahe-gymnasiet där han själv studerat, och undervisar musikeleverna i komposition. Arbetet ingår i Stenhammarprojektet, som finansieras av föreningen svenska tonsättare. Tanken är att uppmuntra nya kompositörer och sprida kunskap om samtida svensk musik. – Jag är lite av en lokalpatriot och det är jättekul att det här görs i Jönköping, eftersom mycket är Stockholmscentrerat. Intressanta tonsättare bör finnas även i Småland. J Elevernas verk ska presenteras i en konsert med John Bauer Brass under våren. – Jag vill att eleverna ska få vara med om upplevelsen att höra sin egen musik framförd av någon annan. Det liknar ingenting annat. Numera är jag så pass yrkesskadad att den kicken har försvunnit. Men jag minns hur det var, inte minst de första gångerna.

BLEV HYPERINTRESSERAD SOM 16-ÅRING

Det var för övrigt under gymnasieåren som Jonas själv hittade passionen för komposition. – Jag kom från rock och jazz, och identifierade mig som gitarrist. Men så blev jag hyperintresserad av komposition i 16-årsåldern och insåg att jag hellre ville skriva musik än spela gitarr. Låtarna jag skrev blev allt mer avancerade och jag började föreställa mig musiken i ett större sammanhang än det typiska bandformatet. Ungefär samtidigt fick han upp ögonen för den klassiska musiken. – Jag hade ingen större koll, trots att jag gick på musiklinjen. Men jag gick och köpte de där boxarna från skivbolaget Naxos, med tre cd i varje. Stravinskij, Rimskij-Korsakov, Planeterna av Gustav Holst med mera. Framförallt gick jag på omslag och coola titlar.

SKRIVER ÄVEN FÖR POPARTISTER

Idag är han en av Sveriges mest anlitade tonsättare och får hela tiden nya uppdrag och förfrågningar.
– Många gånger säger jag ja, om det är tillräckligt konstnärligt intressant. Samtidigt har jag kommit upp i den nivån att jag kan säga nej till sådant som inte lockar. När tiden finns skriver han även arrangemang åt pop- och rockartister som Sara Parkman, Frida Hyvönen, Loney Dear och Kite. – Det ger, tvärt emot vad många tror, inte så mycket pengar. Men jag får jobba med intressanta artister och det blir ett sätt för mig att bidra till den världen, som jag delvis kommer från själv.

INGEN KONST UTAN ARBETSDISCIPLIN

På frågan om en tonsättares vardag blir svaret att den påminner om de flesta andras. – De flesta professionella kompositörer jag känner har ordnat livet så att det liknar ett vanligt jobb, då blir allting enklare. Jag lämnar mitt barn på förskolan, svarar på mejl, går till gymmet, käkar lunch. Sen sätter jag mobilen på ”stör ej” i tre-fyra timmar och ägnar mig åt komponerandet. Allting går snabbare om jag är inspirerad. Men det är inte nödvändigt, själva hantverket är inspirerande i sig. Det är kul att göra något man är bra på. Och det krävs arbetsdisciplin för att kunna vara fri i själva konsten.

JONAS VALFRIDSSON OM TRE BETYDELSEFULLA VERK

JOHN BAUER SUITE 1918 (Uruppfördes av Jönköpings Sinfonietta 2018, spelas igen våren 2024)
– Jag är väldigt glad att Jönköpings Sinfonietta beställde den, eftersom det är ett väldigt ambitiöst verk, närmare 40 minuter långt, med kör och orkester, samt en stark anknytning till Jönköping. Jag kämpade verkligen för att få den sättning och den längd jag ville ha. DN:s recensent beskrev den som mitt stora genombrott.

VARFÖR ÄLSKA VI ATT SJUNKA (Uruppfördes av Gävle Symfoniorkester 2023)
– En specialskriven komposition för Gävle Symfoniorkester, till minne av Stig Dagerman. Framförandet inkluderade skådespelare samt Dagermans texter. Väldigt nyskapande, åtminstone för mig.

NÄR KNOPPAR BRISTER (Urpremiär på Kungliga Operan 2022)
– Min första opera, som handlar om Karin Boye och föll väldigt väl ut. Ett kvitto på att jag kan skriva musikdramatik.

Text: Mats Fäldt