www.smot.se använder sig av cookies (kakor). Genom att fortsätta på webbplatsen godkänner du användandet av cookies. Läs mer om cookies. Stäng
Musik
Spelperiod: 27 feb - 27 feb |
Köp biljett
Ingår i: Klassisk torsdagKlassisk torsdag Ditt valDitt val
Köp biljett

Allt ljus på Vivien

Klassisk Torsdag

Plats på scen för sinfoniettans förste alternerande konsertmästare, australiensiska Vivien Jeffery, som framför Amanda Maier Röntgens succékonsert för violin. Dessutom får vi sju populära minuter Ravel och Mozarts Pragsymfoni – en cliffhanger inför Allt ljus på maestro senare i vår.

Violinisten Vivien Jeffery har framträtt som solist med alla större symfoniorkestrar i Australien. Hon har varit konsertmästare i många av de ledande australienska orkestrarna men är också en hängiven kammarmusiker och som sådan en av grundarna till The Argyle String Quartet. Till Jönköpings Sinfonietta kom hon i november 2017 och senast 2018 hörde vi Vivien som solist i Konsertsalen i Milhauds Årstider.

Ikväll spelar hon Violinkonsert i D-moll av Amanda Röntgen Maier (1853-1894) – Sveriges första kvinnliga musikdirektör. Amanda Maier föddes i ett musikaliskt hem i Landskrona. Som 19-åring tog hon sin examen vid Kungliga Musikkonservatoriet med högsta betyg, 1872. Efter utbildningen i Stockholm blev hon senare verksam i det blomstrande musiklivet såväl i Liepzig, där hon bland annat studerade för de främsta lärarna vid konservatoriet, som i Amsterdam. Fram till sitt giftemål genomförde hon många och omfattande turnéer som violinist. Efter giftemålet arrangerade hon salonger i hemmet med idel celebriteter. Edvard Grieg var en av Amandas närmaste vänner. Den svenska tonsättarens Violinkonsert i D-moll blev genast en succé vid uruppförandet 1875 i tyska staden Halle. Då framfördes stycket av Amanda Maier Röntgen själv.

Till programmet adderar vi sju minuter av fransmannen Maurice Ravel (1875-1937). Ravel skrev Pavane pour une infante defunte G-Dur  (Pavane för en död princessa) för piano 1899 och 1910 för orkester. Själv trodde han emellertid inte på dess kraft och närmast irriterades över dess publika framgångar.   

Som avslutning bjuder vi på en märkvärdig öppning, nämligen den Wolfgang Amadeus Mozart skrev som inledning på sin så kallade Pragsymfoni, Symfoni nr 38, 1786. Öppningen avviker från alla andra. Harmonierna kulminerar i ett stort d-moll ackord som sätter igång en kedja av händelser – som mästaren utvecklar och fulländar i sin nästa opera Don Giovanni, som vi spelar på säsongens sista torsdagskonsert i vår, 7 maj!

Om Anton Holmer

Dirigent ikväll är Anton Holmer. Anton tog i februari i fjol examen från Musikhögskolan i Stuttgart där han studerat för professor Per Borin. Anton Holmer har dirigerat flera framstående orkestrar i södra Tyskland, bland andra Stuttgarter Kammerorchester, Stuttgarter Philharmoniker och Württembergische Philharmonie Reutlingen. I november gick han till semifinal i den prestigefulla Donatella Flick LSO COnducting Competition 2018 och samma år var han var den enda Skandinaviska dirigenten utvald bland 566 sökande för att delta i Malko Competition i Köpenhamn, där han dirigerade Danmarks Radios Symfoniorkester.

Program

Maier-Röntgen                   Violinkonsert D-moll                                                      20´

Ravel                                   Pavane pour une infante defunte G-dur                          7´                                  

Mozart                                Symfoni nr. 38 D-dur “Prag”                                         30´

 

Medverkande

Jönköpings Sinfonietta

Dirigent  Anton Holmer

Solist Vivien Jeffery  

 

Om serien Klassisk Torsdag Allt ljus på…

Under fem torsdagar uppträder våra stjärnor i ett lättsamt och tillgängligt format, en timmes konsert utan paus. Här är ditt möte med musiken det viktiga. Kom som du är och upplev högklassig konst i varma ramar. Fem fantastiska solister och orkesterns chefsdirigent står redo – för att du ska lära känna dem lite närmare. Dessutom tre gästdirigenter! Välkommen på veckans vackraste vardag.

Verkskommentarer

Amanda Maier Röntgen     Violinkonsert d-moll

1853–1894                         Allegro risoluto                 

                       

Amanda Maiers far flyttade från Tyskland till Landskrona för att verka som konditor. Hans unga dotter visade tidigt musikalisk begåvning och efter studier i Stockholm och Leipzig blev hon 1873 den första kvinnliga musikdirektören som utexaminerats i Sverige. Hon turnerade tidigt över en stor del av Europa som virtuos violinist och komponerade själv mycket av den musik hon spelade.

1874 skrev hon en Violinsonat som prisbelönades av Musikaliska akademin i Stockholm. Hon blev verkligen en framgångsrik och mångsidig svensk tonsättare som vidareutvecklade sina kompositionsstudier för Carl Reinecke i Leipzig, parallellt med violinspel för Engelbert Röntgen. I familjen Röntgen fanns också sonen Julius, mycket begåvad pianist och en obegripligt produktiv tonsättare. Inom kort hade de fattat tycke för varandra och de gifte sig 1880.

De slog sig ner i Amsterdam och i deras hem hölls ofta musikaftnar där bland andra Johannes Brahms, Edvard Grieg och Anton Rubinstein kom på besök. När paret Grieg besökte Amsterdam bodde de alltid hos Röntgens, men paren träffades också ofta hemma hos Grieg i Norge och man gav sig gärna ut på tur tillsammans. Amanda drabbades dessvärre alltför tidigt av tuberkulos och avled efter en längre tids tärande sjukdom vid 41 års ålder, varefter hennes musik föll i glömska. Det var först på 1990-talet hennes verk började återupptäckas och väcka ett stort intresse. Idag finns praktiskt taget allt hon komponerade inspelat på cd.

Omkring 1875 skrev hon en violinkonsert i tre satser, och hon spelade själv solostämman med stor framgång i såväl Halle som med Gewandhausorkestern i Leipzig. Idag har man bara hittat den första satsen, och den är hållen i personlig sonatform. Att man kan hitta inflytande från Mendelssohn är naturligt, han var också verksam i Leipzig och hans ande svävade fortfarande över staden eftersom han också var ledare av Gewandhausorkestern. Viktigare är kanske ändå att vi här har att göra med en stor tonsättare som dessvärre inte fick mogna och blomma ut. Man hoppas bara att resten av konserten en dag kommer fram i ljuset.

 

Maurice Ravel                    Pavane pour une infante défunte

1875–1937

1899 komponerade Maurice Ravel en liten spanskinfluerad stämningsbild som han kallade Pavane pour une infante défunte, vilket brukar översättas som Pavane över en död prinsessa. Han var ännu elev vid Pariskonservatoriet, så det är verkligen fråga om en ungdomlig komposition. Men alla som hörde den lilla pärlan blev förtjusta och rörda – utom tonsättaren själv, som fann den ”ofullständig och i avsaknad av klang”. Det finns möjligen en aning sanning i det uttalandet om man lyssnar på den i originalversionen för ensamt piano. Då kan man hävda att han påverkats lite väl mycket av sin lärare Gabriel Fauré, och möjligen av kollegan Emauel Chabrier.

Trots allt kunde Ravel inte lämna detta lilla stycke bakom sig. När han så sent som 1910 återvände till sin elevkomposition för att ge den orkesterkläder, gav han med sin makalösa instrumentationskonst detta lilla andlösa drama en högre dignitet och en omisskännlig ravelsk utstrålning. Denna Pavane tillägnades den i högsta grad levande prinsessan de Polignac. Ja, i själva verket föddes hon i New York 1865, hette Winnaretta och var tjugonde barnet till den kände symaskinsfabrikören Isaac Singer. Men hon gifte sig med den trettio år äldre franske prinsen Edmond Polignac, som själv komponerade och som avled 1901. Med faderns och makens miljoner i fickan främjade hon musiklivet i Paris, och på olika sätt har hon haft förbindelse med många av tidens främsta tonsättare och utövande musiker, bland dem Igor Stravinsky, Manuel de Falla, Erik Satie, Kurt Weill och Arthur Rubinstein.

I Ravels Pavane är det bara fråga om att skildra melankoli och reservation. Det blev en långsam spansk dans, just en pavane: hövisk och elegant. Den kan leda tankarna till en annan prinsessa, den som Velasquez målade av i en känd målning. Hon skulle mycket väl ha kunnat dansa denna Pavane.

 

Wolfgang Amadeus Mozart                     Symfoni nr 38 D-dur ”Prag” (K504)

1756–1791                                               Adagio - Allegro

                                                                 Andante

                                                                 Presto

 

Figaros bröllop hade gjort sådan enorm succé i Prag att man genast gav Mozart beställning på en ny opera. Det blev den inte mindre framgångsrika Don Giovanni. Mozart trivdes i Prag, och han gladdes när han hörde budpojkarna vissla melodier ur hans operor när de sprang förbi. Mellan dessa båda geniala operor fullbordade han den 6 december 1786 också en symfoni. Den som vi gett nr 38 och kallar just ”Prag”. Mozart inleder den med en långsam och olycksbådande musik, liknande den som klingar vid mötet med Stengästen i Don Giovanni. Första satsens snabbare del påminner om motsvarande avsnitt i uvertyren till Don Giovanni. Andantet är lika lyriskt som den idylliska sommarnatten i greve Almavivas gård i Figaros bröllop, och finalen är en sprudlande komedi i Figaros anda: öppningstemat liknar Susannas och Cherubinos duett...

Symfonin kretsar alltså helt kring de operor som gjort succé i Prag, och han räknade med att publiken skulle känna igen sig. Han oroade sig säkert inte heller över att musiken är svårare att spela och mer komplicerat skriven än någon av Mozarts tidigare symfonier. Han visste nämligen att man i Prag både kunde spela så ”svår” musik, och att publiken skulle förstå den. Han hade fullkomligt rätt: kritiken fann musiken ”vara ett sant mästerverk av instrumental komposition, full av oväntade vändningar ...”, något som uppskattades i Prag, men sågs med förundran och misstro i Wien. På grund av anknytningen till den böhmiska huvudstaden kallas symfonin ofta Pragsymfonin, men ibland också ”symfonin utan menuett”, eftersom en sådan sats för ovanlighets skull saknas.

Senare skrev han också på beställning av kungahuset i Prag kröningsoperan Titus mildhet, som kanske inte fått samma popularitet, men så skrevs hela denna opera på den korta tiden av arton dagar.

När Mozart besökte Prag bodde han ofta hos sin tonsättarkollega Franz Xaver Duschek och dennes skönsjungande hustru Josepha i villa Bertramka, som senare fungerat som Mozartmuseum. Paret låste en gång in Mozart i lusthuset och skulle inte släppa ut honom förrän han komponerat en ny aria. Det gjorde Mozart, men i gengäld krävde han att Josepha skulle sjunga den direkt från papperet! Det var också hos paret Duschek Mozarts son Carl Thomas fick tidig musikundervisning.

Stig Jacobsson

Medverkande

Violin

Dirigent

Ensemble

Jönköpings Sinfonietta

Orkestern bildades 1988 och rör sig i ett stort område, både konstnärligt och geografiskt. Kulturhuset Spira i Jönköping är den fasta spelplatsen men orkestern spelar också i konsertlokaler, kyrkor och skolor i Jönköpings län, i andra delar av Sverige och i Europa.

Relaterade artiklar

Artikel

Nu släpper vi säsongen 19/20

Explosiv parisisk dans, världsberömd norsk klassiker. Prisvinnande dirigenter, småländsk kärlek, Bach och Lena Endre. Hu...

Musikal
Artikel

Så gör musikalerna dubbel succé i Spira

Kulturhuset Spiras strategiska musikalsatsning har visat sig vara ett lyckokast. Statistiken skulle göra många branscher...

Musik
Artikel

Lisbeth har receptet för en helnorsk torsdag

Som 21-åring lämnade hon Norge för oboestudier i Värmland. Nu har Lisbeth Bjelke hunnit ge Jönköping 18 år som musiker –...

Adrian Roach häller te
Musik
Artikel

En äkta cream tea!

Vad kan ge en mer engelsk smak än att prata te med en äkta engelsman? Adrian Roach berättar om den perfekta koppen te oc...

Lou visar de bästa tillbehören
Musik
Artikel

Den amerikanska drömpannkakan

När Jönköpings Sinfonietta den 6 december tar sig an amerikanska toner är det nästan som hemma för orkesterns fagottist...

Musik
Artikel

Sinfoniettan bjuder spansk omelett

Inför konserten "En smak av Europa" bjuder Jönköpings Sinfonietta på ett spanskt favoritrecept. Mari Paz Albiñana Delegi...